Med den nya mandatperioden på sex år kan Putin stanna vid makten i tolv år och facit efter hans hittills tolv år (åtta som president och fyra som premiärminister) är dystert på de flesta områden: Korruptionen har ökat minst fem gånger, domstolar har tappat sin respekt för lagen och dömer - som i fallet med affärsmannen Michail Chodorkovskij - enligt Kremls order och annars oftast enligt önskan från den klient som betalar bäst. Ryssen i gemen har helt tappat förtroende för polis och andra myndigheter.Och lite senare i samma text:
Många unga, välutbildade ryssar kommer också att göra sällskap med den över en miljon som redan flyttat västerut. Emigrationen de senaste tre åren påminner redan om flykten efter den ryska revolutionen 1917.Här görs alltså fyra konkreta påståenden: 1) "korruptionen har ökat minst fem gånger", 2) "domstolar har tappat sin respekt för lagen", 3) "Ryssen i gemen har helt tappat förtroendet för polis och andra myndigheter", samt 4) "Emigrationen de senaste tre åren påminner redan om flykten efter den ryska revolutionen 1917". Det här är ganska specifika påståenden som, om de är sanna, borde gå att verifiera med hjälp av statistik eller andra fakta. Låt oss granska ett påstående i taget.
Påstående 1) "korruptionen har ökat minst fem gånger"
Korruption kan mätas på många olika sätt och det finns många institut som gör årliga mätningar, med delvis varierande resultat. En av de mest kända undersökningarna görs av Transparency International (TI). På Wikipedia hittar jag en sammanställning av TIs mätresultat för Ryssland under perioden 2002-2010, vilket täcker nio av de tolv år Blomgren syftar på. Korruptionsindex under den perioden visar följande serie: 2.7, 2.8, 2.4, 2.5, 2.3, 2.1, 2.1. Jag ser inga spår där av någon ökning med "minst fem gånger". Med TIs skala är högre värden bättre, och skalan är linjär. Att index har gått från 2.7 till 2.1 betyder alltså att Ryssland, enligt dessa siffror, har blivit lite mer korrupt, men det rör sig om en ökning med 29%, vilket är ganska långt från de "minst" 500% som Blomgren hävdar.
Kan det vara så att TI:s siffror kraftigt avviker från andra undersökningar? Världsbanken har en sammanställning av siffror från hela 22 olika institut, varav 14 har rapporterat resultat för Ryssland. Här ingår Transparency International, men också t.ex. Freedom House, The Economist och Världsbankens egen undersökning. Deras sammanställning presenteras i en graf (den finns på sid 6 i rapporten):
I den här sammanställningen betyder högre siffror mindre korruption. Den heldragna linjen i mitten är medelvärdet av de 14 undersökningarna och de streckade linjerna visar ett 90%-igt konfidensintervall. Enkelt uttryckt kan vi säga att det verkliga medelvärdet med 90% sannolikhet ligger inom det intervallet. Putin blev president årsskiftet 1999-2000 när korruptionsindex låg på 0,1. Trenden är att korruptionen minskade något under hans första år vid makten (när kurvan går uppåt betyder det alltså mindre korruption), för att sedan öka igen och till slut landa på samma värde som när han tillträdde. Även här ser vi alltså inga som helst tecken på att korruptionen skulle ha "ökat minst fem gånger". Den är snarare oförändrad,vilket iofs är ett tråkigt resultat, men alltså långt ifrån den alarmerande bild Blomgren ger med sin formulering.
Påstående 2) "domstolar har tappat sin respekt för lagen"
Även sanningshalten i det här påståendet kan vi få en uppfattning om med hjälp av Världsbankens rapport. I det här fallet finns siffror från 16 olika institut som undersökt hur väl domstolsväsendet fungerar. Grafen ser i detta fall ut såhär:
Som vi kan konstatera så var index för "rule of law" nere på ca 0,12 när Putin kom till makten årsskiftet 1999-2000 och har sedan ökat en smula till ca 0,22 där mätserien tar slut 2009. Man kan visseligen hävda att ryska domstolar har låg respekt för lagen, för 0,22 är inte precis något lysande resultat, men att de ryska domstolarna skulle ha tappat sin respekt för lagen under Putin-eran är uppenbarligen inte sant. De tappade den isåfall snarare under Jeltsins sista år vid makten, där kurvan gör en brant nedförsbacke från ca 0,3 till 0,12 på bara två år.
Påstående 3) "Ryssen i gemen har helt tappat förtroendet för polis och andra myndigheter"
För att undersöka det här påstående får vi vända oss till en annan källa, för befolkningens förtroende för myndigheterna ingår inte i de faktorer Världsbanken undersöker. Däremot finns det ett antal opinionsinstitut som under lång tid noggrant undersökt opinionsläget i Ryssland. Ett av de mest kända är VTsIOM. De har en serie undersökningsresultat där de frågat efter folks tilltro till fyra olika myndighetsgrenar: rättsväsendet, försvarsmakten, media och fackföreningarna. De frågar med andra ord inte specifikt om polisen, men däremot har de alltså en bred täckning av den andra delen av Blombergs påstående, dvs "andra myndigheter". Deras resultat för perioden 2005-2011 ser ut såhär:
Här betyder högre värden högre förtroende, och vi kan se att ryssar i allmänhet har högre förtroende för försvarsmakten och massmedia, än vad de har för rättsväsendet och fackföreningarna. Men det mest intressanta är att ingen av kurvorna visar på någon dramatisk förändring. Förtroendet för alla fyra är på ungefär samma nivå under hela perioden, och man kan snarare skönja en svag uppåtgående tendens. Kort sagt, här finns inget som helst stöd för Blomgrens påstående att ryssarna skulle ha "helt tappat förtroendet" för dessa myndigheter Putins tid vid makten.
(En lite kortare mätserie finns presenterad på engelska här. Skall man jämföra med bilden ovan får man komma ihåg att de i den ryska versionen har satt ihop två olika kurvor till en, genom att ta andelen som svarade "ja" och subtrahera andelen som svarade "nej" på frågan. Tar man det i beaktande ser man att resultatet blir detsamma som i bilden ovan, där värdet 0 alltså betyder att lika många svarade "ja" som "nej".)
Påstående 4) "Emigrationen de senaste tre åren påminner redan om flykten efter den ryska revolutionen 1917."
Låt oss börja med emigrationen efter ryska revolutionen. Uppskattningarna av antalet ryssar som flydde landet under perioden 1917-1920 tycks variera mellan 0,9 och 2 miljoner. Enligt Blombergs påstående bör alltså i storleksordningen 1 miljon ryssar ha emigrerat under de senaste tre åren, vilket motsvarar minst 300.000 per år. Det här är ju en faktauppgift som bör vara ganska enkel att kolla, vilket man kan tycka att en journalist borde göra innan han lämnar in sin artikel för tryckning. Faktum är att det bara tog mig några sekunder att hitta statistik på Wikipedia, som ger följande bild (där de röda nedåtriktade staplarna visar utvandringen):
Det vi ser är alltså raka motsatsen till den bild som Blomberg tycks vilja ge. Istället för en dramatisk ökning av emigrationen, så ser vi att antalet ryssar som utvandrar stadigt minskar. Nivån för de senaste tre åren tycks ligga på under 50.000 per år, vilket skulle innebära att totalt 150.000 ryssar utvandrade under den perioden. Det är i runda slängar en tiondel av det antal som flydde efter revolutionen, och det är över huvud taget en mycket låg siffra för ett så stort land. Med tanke på att Ryssland har över 140 miljoner invånare innebär alltså detta att bara cirka en promille av ryssarna utvandrade under de senaste tre åren!
För att säkerställa att vi får rätt siffror via Wikipedia så har jag letat upp originalkällan Rosstat, som är den ryska motsvarigheten till Statistiska Centralbyrån. På deras sida om migration hittar jag uppgifter för 2009 och 2010, då antalet utvandrare har varit 32.458, respektive 33.577. Detta är ju snarare häpnadsväckande låga siffror för ett så stort land. Jag hittar på Migrationsverkets webbplats uppgiften att 49.948 personer utvandrade från Sverige år 2010. Med andra ord hade Sverige det året en betydligt högre utvandring än Ryssland, trots att Rysslands befolkning är drygt 15 gånger så stor som Sveriges!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar